Express SWE 93 Alizée

Om man inte seglar på vattnet kan man istället göra det i luften, om det dessutom förhåller sig så att hela Volvo Ocean Race-gänget är i närheten så är det ett ännu större skäl till att ge sig ut i lufthavet. Sagt och gjort, eftersom Alizées besättning känner sig mer bekväma i lufthavet än i det blöta så satte sig jag och Martin i ett flygplan och gav oss iväg! Efter start från Linköping satte vi kursen österut mot Östersjön, så här glada ser då jag och Martin ut:

Efter att ha passerat kusten i höjd med Gryts skärgård satte vi kurs mot området där båtarna skulle befinna sig, vi programmerade GPS’en med en lämpligt vald punkt…

Första båten vi skymtade var Green Dragon, här i ett kort filmklipp!

Efter att flugit förbi Green Dragon fortsatte vi nordost och fann snabbt Telefonica Black stävandes efter täten några NM längre norrut:

Efter några överflygningar över Ericsson 4 kom vi snart ikapp Ericsson 3 och Puma som låg mer eller mindre jämsides och kämpade om luftmolekylerna. Vi passade på att göra en stilstudie av Ericsson 3:

Innan vi flög tillbaka tog vi detta filmklipp av Ericsson 3 & Puma (det som låter konstigt beror på fartvinden in i kameran från den lilla luckan i sidorutan)

Sen var det dags för hemflygning i 30 knops motvind och efter landning på SAAB i Linköping kunde både Martin och jag konstatera att vi haft en väldigt trevlig flygtur.

/Henrik

I onsdags (10 juni) upptäckte vi att onsdagsträningarna var över för det var tomt i klassrummet, istället var det första tävlingstillfället i One Design Center Summer Cup! Vi efteranmälde oss på vattnet och deltog efter bästa förmåga, det var kul med många båtar och svaga vindar. Vi lyckades både med att inte starta ordentligt i ett race och att missa mållinjen i ett race (vi vet själva inte hur det gick till). Men i sista racet både startade vi och gick i mål enligt reglerna och vi kom dessutom inte sist! Yihoo! Dessutom gick utsegling och tilläggning enbart för segel som en dans, så nåt har vi väl lärt oss.

Resultatlistan finns här.

/E

Sista onsdagsträningen lyckades även jag komma loss och vara med! Det var mycket intressant, det blåste ganska mycket, och vi hade förmånen att ha med oss Anders (från Lova den blå Expressen) ombord som gästinstruktör. Man lär sig nya saker varje gång och Anders delade gärna med sig av sin kunskap och gav oss många tips. Tack Anders, vi ses i Saltis!

/Ernest

Dagens träning gick med något decimerat manskap, det blev bara jag och Martin som kunde närvara, men men, det går ju bra att segla express med bara två personer ändå (tror vi i alla fall :-). Hoppas Ernest kan vara med nästa gång, han har mest fått fixa med prylar, och segel och annat pill, lagom så att jag och Martin har kunnat träna. Man känner sig nästan lite curlad, tack Ernest!

Träningen var nyttig, följa John och starter, att lära sig kunna bromsa var en del av programmet, inte illa alls! Vi hade även denna gång inte topplattan på plats, nu får vi inte glömma ta med den andra nästa gång. Vi var inte först i våra små race men inte heller toksist, det betyder alltså typ varvning!

Vi ser redan fram emot nästa vecka! (har tyvärr inga bilder den här gången).

/Henrik

Så var det då dags för säsongens första träningspass. Bra förhållanden med sol och frisk nordlig vind. Upplägget var egen träning blandat med korta tävlingar längs en kryss/länsbana på ca 400 m.

Jäkligt kul men jobbigt, man gör ungefär lika mycket på en 1,5 timmars träning som på en 8 timmars semestersegling. Seglingen blir komprimerad och det är viktigt med samarbetet och att man är drillad på att ta upp och ned spinnaker etc. På tal om spinnakern så fick vi upp den till sist på sista länsbenet… gott för självförtroendet… oops, det blev visst en liten reva i den för det satt en skruv i vägen i luckan till förpiken.
Tror att vi snabbt kommer att bli bättre om vi tränar varje onsdag. Visst kom vi sist i tävlingarna men vi seglar ändå hyfsat bra och det är ofta små saker som gör att man tappar mot de andra båtarna.
En viktig rutin är att flytväst alltid ska va på… det var nära att en av oss tog säsongens första bad!

/Bernhard

Min kompis Mattias Hemmingsson tog den här bilden av oss strax innan rundningen av märket på östra Lidingö, dvs när allt fortfarande gick hyfsat.

Kul, tack för bilden Mattias!

SWE 93 Alizée i Lidingö Runt 2009 - Foto: Mattias Hemmingsson

Här är några fler bilder som Mattias tagit:

2009-05-10 Lidingö Runt

Det finns många sköna bilder från Lidingö Runt 2009 på skota.se, ett besök rekommenderas!

Dagen efter Lidingö Runt och tid för funderingar kring hur vi ska bli bättre seglare.

Enligt Edman Sails trimguide är ett vanligt fel vid segling med Express i hård vind att man har focken för hårt skotad, kanske var det en del av problemet, vi lyckades aldrig komma i närheten av balans på kryssen men vi jobbade mest med storseglet.

Läser också på Lova Sailings blogg att de var med både om en krock (som vittnen) och en grundstötning! Först blev de vittnen till en kollision mellan en Express och en Safir nio minuter innan Express-starten. Då var vi inte ens på plats så den händelsen missade vi. Dessutom verkar Lova ha seglat på riktigt bra men gått på grund, och det slapp vi också tack och lov.

Vad lär man sig av detta? Jo bland annat att även på en navigeringsmässigt till synes enkel seglats som Lidingö Runt med nästan inga grynnor så är det möjligt för en duktig besättning att gå på grund. Att ha koll på navigeringen är ingen dum grej, även om man får utstå hån från sin besättning av typen “Vad f-n håller du på med, du sitter ju bara där och läser som en j-a direktör!” - Sagt av Micke med glimten i ögat såklart, men ändå, det är ingen som tackar en för att man sitter med näsan i sjökortet på en kappsegling.

Idag är det transportsegling från Islingeviken till Saltsjöbaden i lugn och ro. Å vad skönt att slippa tävla!

/Sjökortsdirektörn

Idag var första gången som vi deltagit i en kappsegling någonsin! Nervöst långt innan start kan jag säga.

Som de amatörer Henrk och jag är hade vi tagit med oss två erfarna kappseglare, Mange och Micke. De mönstrade på och redan från början skulle vi göra saker på ett speciellt vis, nämligen lämna hamnen utan att starta motorn. Sagt och gjort, manövern  gick bra, självförtroendet steg lite.

Sen ut och prova att sätta spinnakern, funkade bra, gippa, funkade också bra. Sen blev det bråttom upp till starten men vi hann, bara att vara med i en kappseglingsstart var adrenalinkick så det räcker för mig för en dag!

Målet var att ställa upp och fullfölja en kappsegling, och det klarade vi av, vi både startade, seglade banan och gick i mål. Tjoho!

Däremot kom vi sist av Expresserna, så vi lärde oss också att vi inte vet hur man seglar Express i hård vind, och även med erfarna kappseglare ombord så fattades det kunskap och erfarenhet om hur man seglar vår specifika båttyp.

På det hela taget är vi nöjda, vi har deltagit, vi blev blöta, inget dyrt gick sönder, ingen skadade sig och vi lärde oss massor. Nu vet vi vad en kappsegling är och vad vi har att lära oss!

En viktig lärdom var vikten av att hålla kontinuerlig utkik. När vi seglade för babords halsar så missade vi vid ett tillfälle att hålla undan för en blå Smaragd som seglade med vinden från styrbord, extremt skämmigt, skulle ni läsa det här så ber vi verkligen om ursäkt. En stund senare hände det omvända, vi hade rätt till väg men var tvungna att väja för en ouppmärksam båt av för oss okänd modell. Så tydligen händer sånt här på banan, men jag mår fortfarande dåligt över att vi inte såg den blå båten.

Att göra:

1) Lära oss segla Express i hård vind.

2) Hålla bättre utkik hela tiden.

3) Nytt mål: Att delta i en kappsegling och inte komma sist!

Det kanske kommer lite bilder framöver men tills vidare får ni hålla till godo med resultatlistan.

Over and out!

I samband med köpet frågade vi om båten har ett namn? - En högst relevant fråga till familjen som sålde båten kan tyckas. Herr och fru säljare skruvade lite på sig och började diskutera inbördes:

“Vi tror att hon heter Alice eller möjligtvis Alicia.”

“Men hette hon inte Lisa…?”

Uppenbarligen var namnet inte helt solklart. Det sägs att det för otur med sig om man döper om en båt, men vi tänkte att om man i bästa välmening döper om sin båt till ett namn som knyter an till det ursprungliga men inte helt kända namnet så kan det inte föra något dåligt med sig.

Så efter ankomst till den nya hemmahamnen Saltsjöbaden hölls en dopceremoni på Expressbryggan där hon gavs namnet Alizée!

Må lycka och välgång följa henne vid cruising såväl som racing!

För er som inte känner till Alizée så är hon alltså vår båts skyddshelgon, här är en video med henne: